jag har gått och grubblat på en sak nu i några veckor.
det var nämligen så för några veckor sedan när jag var inne på linden med Tove.
så var det en annan mamma och hennes son där. Pojken kanske var 3-4 år.
och han gick runt bland ”tjejkläderna” och fick syn på en bamse tröja denna tröjan.

Man verkligen såg hur det lös i ögonen på honom när han sa till sin mamma att den vill han ha. Men då säger mamman nä du den kan du inte ha. det är ju en tjejtröja. Kom så går vi bort här och kollar om vi hittar på pojkavdelningen. Grabben blev ledsen och sa men mamma jag gillar ju rosa. och hon svarar snabbt nej det gör du inte, du är ju en pojke.
och gick och greppade denna tröjan nedan och sa denna vill du ha.

Jag tycker det är så tråkigt att sammhället har blivit såhär. Om nu grabben gillar rosa varför inte låta hon göra det. Han var ju ändå såpass stor så han vet vilken färg han gillar.
Jag vet att jag har varit hård mot just rosa med Tove. Men det är för att jag inte vill att hon ska få den där ”Söta tjejstämpeln” som många tjejer får. Jag har valt att ha så neutrala kläder på henne som möjligt.. för hon är inte ett kön utan ett barn. och jag har hela tiden sagt att när hon e så stor så hon verkligen vet vad hon vill ha så kommer hon få vara med och välja. och hon börjar komma dit nu.
hon säger ofta den vill jag ha mamma. Men sen ångrar hon sig. tror hon blir lite ambivalent. Och håller jag upp en tröja som är rosa en grön och en blå då föredrar hon absolut den gröna eller den blåa tröjan.
Och ja skulle hon välja den rosa tröjan så skulle hon få den.
För då vet jag att hon skulle vilja ha den på sig och inte bara ta av sig den och slänga iväg den. För det gör hon med kläder som hon inte vill ha.
Men åter till början på inlägget. Hur tänker ni kring det här. Säger ni till era barn nej det är en tjejtröja respektive killtröja??
själv blev jag irriterad och var tvungen att gå där ifrån. jag tyckte verkligen synd om grabben som blev så glad över att ha hittat en tröja han gillade.
Jag benämner varken kläder eller saker som tjejiga eller killiga. Julia däremot har börjat att säga att han fick inte vara med oss att leka. När jag frågar varför säger hon att det var en tjejlek som de lekte. Jag pratar om det då med henne. Lyssnar och bekräftar det hon säger men säger sedan min åsikt om det. Vill mina barn ha rosa kläder eller svarta så får dem det. Vad kläderna har för färg bryr jag mig inte om. De hade både blåa, gröna och svarta kläder när de var mindre och massor av kläder i brunt och orange för jag gillar det. Men även rosa. Jag tycker däremot inte att man ska begränsa tjejerna heller med rosa utan de ska också få ha den färgen. Den är fin och jag tror just den färgen tilltalar barn. De ska ha ett val mellan alla färger och kläder, klänningar och byxor hur ska de annars hitta det dem gillar. Sen behöver man inte klä på dem snäva klänningar som de inte kan röra sig i. Jag köper heller inte bikini men enbart för att jag tycker det ser löjligt ut på barn som inte har ett behov av överdel. Något som jag däremot inte alls är förtjust i är att man ska sudda ut könen och säga hen. Vi är olika det är ju bara att titta på hur en man och kvinna ser ut. Vi kan inte lägga till ett neutral kön bara för att vi ska bli mer jämställda. Kolla bara hur det såg ut på 70-talet då hade alla pottfrisyrer och halvlångt hår både tjejer och killar gick i sköna plyschkläder i färgerna brunt, gult och orange Nästan alla såg likadana ut. Jag lekte mest med bilar och sk vilda leker som krig m.m när jag var barn. Ägde väll nån docka och bar aldrig kjol eller klänning för det kände jag mig inte bekväm i Ändå visste jag att jag var tjej men mina föräldrar lät mig leka med det jag var intresserad av och fick gå i byxor och tröja om jag ville utan att göra så stor affär av det. Det är väll det, det handlar om att låta barnen välja vad de vill leka med och kläder när de kan välja så länge det är lämpliga kläder. Inte begränsa dem låta dem springa, klättra osv utan att skrika akta spring inte så fort för då kan du slå dig. Sen hur man uppfostrar barnen, att man skulle göra det olika tror jag mer handlar om barnens personlighet. vi har samma regler för barnen men jag behandlar dem olika eftersom de är olika individer. svårt att skriva hur man menar men nu ska jag sluta innan det blir en roman av det
tack för kommentaren.. Jag är ju inte riktigt så att jag säger Hen om tove iaf.. hon är väldigt medveten om att hon är en tjej..
Och hon vet verkligen skillnaden mellan tjejer och pojkar.
Vilken trångsynt mamma, så tråkigt för den lille pojken. Jag köper gärna unisex-kläder till Liam, färger spelar ingen roll alls. Lila, rosa och rött passar han verkligen jättebra i, precis som brunt, blått och grönt! Han har ännu inte kommit in i att bestämma vilka kläder han vill ha själv men när det sker kommer han givetvis få ha på sig precis det han vill. Liams bästis däremot väljer själv att springa runt i sin systers rosaglittriga skor och vill att mamma och pappa ska måla hans naglar. Det tycker jag är så sött för de låter honom verkligen vara sig själv!
Det här med att behandla barnen som barn och inte kön tycker jag är jättebra, barnen ska få vara barn så länge det bara går! Men det får inte gå överstyr som jag sett att det gjort i vissa bloggar. Allt snack om ”hen” och att man inte får ge barnen uppmuntran och visa hur duktiga/söta de är tycker jag är helt åt helvete fel. Men alla har vi egna åsikter och det får man såklart ha
Vad skönt med nån som tänker som jag
Blir också deppig av alla insnöade människor som förbjuder FÄRGER för sina barn (pojkar) som att det vore värsta grejjen. Vad är de rädda för?
Nä alla barn kan ah alla färger tycker jag. Själv klär jag både min son och dotter i regnbågens alla färger.
Jag skulle nog försöka få Albin att titta på killkläderna istället
för jag är så att ja benämner kill vs tjej kläder, sen finns de såklart kläder som passar bägge kön .. Men dem ser man inte alltför ofta!