En jobb-blogg får många läsare
Vad är det viktigaste för människor? Jobbet, är svaret du får, i synnerhet om du ställer frågan till en skandinav. Vi lever inte i en cafékultur, vi har det mörkt och kallt största delen av året och därför har vi som regel våra sociala kontakter på jobbet. Om du är chaufför och kör för ett privat färdtjänstbolag kanske du möter tacksamma pensionärer när du ringer på dörren. Du är en nyckelperson. Kanske ägaren till firman gillar samma fotbollslag som du, och ger dig gratisbiljetter till ett derby då och då. En annan höjdpunkt är julbordet när man äntligen får se sina arbetskompisar utan arbetsuniform.
De flesta vill skjuta på åldrandet på framtiden, som tur var finns det möjligheter att göra såväl hårtransplantationer som behandlingar för att vitalisera håret på Nordic Hair. Om du själv genomgått en sådan operation blir det ett perfekt ämne för bloggen. Om du inte har problem med tunnhårighet kan du skriva i tredje person om denna erfarenhet. Vem vet kanske din blogg kan få annonsintäkter från ett företag som säljer schampo mot hårförlust i framtiden? Precis som ifråga om arbetslivets motgångar och framgångar, är det många följare som känner igen sig i åldrandets problem.
Att bli befordrad gör dig sårbar
Arbetslivet har sina toppar och dalar. Efter din PowerPoint-presentation på kick-offen blir du inkallad till VDns rum. Hon är nöjd med dig och du får högre lön och ett nytt arbetsrum. Men den nyblivne teamledaren möts av kyla i kafferummet, och tvingas plötsligt bli en ensamvarg när det gamla arbetskamraterna sviker. Alla kan inte bli chefer. Som bloggare ska du inte försöka analysera, utan vara en berättare.
Låt dina följare själv ta ställning, detta är ju en situation som många känner igen sig i. Hur ska man lägga upp taktiken på jobbet efter sin befordran? Ska man vara extrasnäll mot sina före detta vänner för att inte helt stänga dörren? Efter succén på kick-offen är det många som vill att du ska klampa i klaveret. Är det rentav bättre att stanna ett år på den nya befattningen och sedan söka nya chefsjobb någonstans där man slipper de avundsjuka kollegerna? Är det värt att bli chef, eller blir priset för högt?